Disciplin vs. Motivation – en distinktion som ibland missar målet

Jag ser det då och då. Citat, inspirations-reels, föreläsningar: "Du kan inte lita på motivation. Du måste ha disciplin."

Och varje gång har jag tänkt, det där... 🤔

⭐⭐⭐

Visst, budskapet låter lockande. “Vänta inte tills du är inspirerad eller sugen – gör det även när du inte vill”.

Om vår smärta handlar om att vi inte får saker gjorda, så låter det lockande att vi kan, i princip, tvinga oss själva, vare sig vi vill det eller ej.

Problemet är att den distinktionen gör gällande att vi människor kan göra saker utan drivkraft.

I själva verket kan vi inte göra någonting alls utan drivkraft. Själva “disciplinen” är ju en form av drivkraft.

Visst, vi kan göra tro att vi agerar utifrån discipin, inte vilja. Men att vi är omedvetna om vår drivkraft betyder inte att den inte finns där. Och när vi tror att disciplin är något radikalt annorlunda från “vilja”, så har vi kommit längre bort från att förstå vår egna insida, och hur vi verkligen fungerar.

Det kanske kan ge hopp i ett läge - “jag kan alltid disciplinera mig” - men i längden är jag rädd att den här arbetshypotesen i grund och botten gör det svårare för dig att få djupare insikt kring hur du fungerar.

Den säger ju bokstavligt talat att du inte ska “känna efter”, utan “bara göra”.

Det jag hör är: “lyssna inte på dig själv”.

När jag verkligen vill se en skillnad i hur jag agerar, så tänker jag precis tvärt om - jag behöver lyssna extra noga.

Vad är viktigt för mig? Hur vill jag agera med vetskap om vad mina beteenden har för konsekvenser? Bara genom att vara uppriktig och mindful med mig själv, kan jag få djupare kontakt med varför jag vill göra saker, fast de är svåra.

Men allt är inte svart eller vitt.

Ibland kan vi naturligtvis behöva “tvinga oss” litegrann till saker vi “inte vill”. Jag själv gör det hela tiden. Men aldrig bara. Jag skulle se det som att svika mig själv, om jag inte också försökte söka kontakt motivationen och den djupare meningen bakom dessa svåra, kämpiga och lite mindre behagliga saker som jag ändå vill se mig själv göra.

Och märkte du? Ja - “motivationen” - och ja - “vill”.

Ser du nu, att även bakom dessa svåra saker finns det en motivation och en vilja? Dessa vill du ju inte bara vara medveten om. Du vill stå i kontakt med dem. Se var du har. Se var de handlar om. Hur annars ska det hända? Det är ju kontakten med den motivationen som gör att jag vet varför jag vill ta den där kallduschen, träna, eller vad det nu kan röra sig om.

Utan den motivationen finns ingen disciplin!

Och om den finns, så är den inte livstjänande. I bästa fall tror vi att vi gör det utan motivation, när vi i själva verket bara har sämre koll på vad som faktiskt driver oss.

Hur relaterar du till din inre drivkraft? Ser du "disciplin" och "motivation" som motpoler, eller som samverkande krafter?